minnen och kärlek lever förevigt

Var just på världens finaste och jobbigaste begravning. För världens bästa farbror. Allting där var så overkligt, obeskrivligt vackert. Även om det såklart kändes jobbigt nu, så kommer jag och alla andra närvarande minnas detta farväl som någonting bra. För det var precis vad det var, världens bästa farväl. Underbart är kort, alldeles för kort.

"How I wish, how I wish you were here.
We're just two lost souls swimming in a fish bowl, year after year.
Running over the same old ground. What have you found?
The same old fears. Wish you were here."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0